Tack.
Som avslutning på min första dag tillbaka i blogglivet tänker jag faktiskt skriva ett hyllningsinlägg. Eller ja, hyllningsinlägg kanske jag inte ska säga. Men jag vill tack en kompis som jag vet alltid finns där och som jag kan lita på till 110%. Eftersom han inte bor i Halmstad så är det antagligen ingen av mina övriga kompisar som vet vem han är, men det spelar ingen roll. Jag vet att han läser detta, så hoppas du blir glad nu ;)
Han är nog den personen som vet mest om mig, och som jag känner att jag skulle kunna säga vad som hellst till. Ni kommer säkert tycka att jag är konstig när jag säger att jag aldrig har träffat honom, men så är det. Msn är väl egentligen det enda sätter vi har kontakt på (personen som kom på msn borde få ett pris, om han/hon inte redan fått det) ;P Jag vet inte hur många år vi haft kontakt, 4? 5? Inte en aning. Men Roberth, jag vet ju som sagt att du läser detta, tack för att du orkar med mig och mitt tjat. Tack för att du alltid får mig på bättre humör eller på andra tankar. Och slutligen, tack för att jag får ta del av ditt tjat ;)
De flesta kanske har någon de kan prata ut med, och säga allt till? Eller är det bara jag som har tur? Jag hoppas iaf de flesta har någon de kan vända sig till oavsett vad det gäller. Känns så mycket bättre att dela med sig av motgångar och framgångar och veta att någon känner till hur man mår.
Tänkte avsluta med ett citat ut Roberths egen blogg: "till er som inte vet vem jag är, er är det synd om". Och jag kan inte annat än att hålla med :)
Han är nog den personen som vet mest om mig, och som jag känner att jag skulle kunna säga vad som hellst till. Ni kommer säkert tycka att jag är konstig när jag säger att jag aldrig har träffat honom, men så är det. Msn är väl egentligen det enda sätter vi har kontakt på (personen som kom på msn borde få ett pris, om han/hon inte redan fått det) ;P Jag vet inte hur många år vi haft kontakt, 4? 5? Inte en aning. Men Roberth, jag vet ju som sagt att du läser detta, tack för att du orkar med mig och mitt tjat. Tack för att du alltid får mig på bättre humör eller på andra tankar. Och slutligen, tack för att jag får ta del av ditt tjat ;)
De flesta kanske har någon de kan prata ut med, och säga allt till? Eller är det bara jag som har tur? Jag hoppas iaf de flesta har någon de kan vända sig till oavsett vad det gäller. Känns så mycket bättre att dela med sig av motgångar och framgångar och veta att någon känner till hur man mår.
Tänkte avsluta med ett citat ut Roberths egen blogg: "till er som inte vet vem jag är, er är det synd om". Och jag kan inte annat än att hålla med :)
Kommentarer
Trackback
